emmasjoberg

svartsjuka är en knepig grej.

jag var aldrig, innan jag träffade erik, svartsjuk.
men plötsligt träffade jag någon som var allt det där jag önskat.
någon som fick mig att landa. som fick mig att öppna mig och berätta mina innersta känslor.
och som bara tyckte om mig mer, ju mer jag gjorde honom en del av mig.
och med alla dessa härliga känslor och lyckorus kom svartsjukan.

jag visste inte hur jag skulle hantera den.
plötsligt var jag rädd att förlora det jag hade och ville veta allt som fanns att veta,
särskilt om eriks tidigare liv.
kanske för att skydda mig själv från att bli sårad.
för om jag redan visste allt så var det inget jag kunde få reda på som kunde såra mig. 
tillslut tog svartsjukan över.
men det blev mer jobbigt för mig än någon annan.
tack vare att han stod ut med mina frågor, och gång på gång sa;
emma, det var innan jag träffade dig. hade jag vetat att du fanns hade jag varit med dig !
så tog jag mig ur det där.

idag har jag lite mer självinsikt.
är medveten om att erik är med mig för han VALT att vara med mig.
han är med mig för han älskar mig.
inte med nån annan.
jag är den första han bott med. och förhoppningsvis den enda han kommer bo med.
dessutom, om han mot alla odds skulle visa sig vara någon som skulle göra mig illa medvetet,
ja, då är han ju faktiskt inte den jag vill leva med.
så när de där tankarna ommer så viftar jag bort dem.
för fy fan vilken fantastisk kille jag har.
och han är ju bara min.
oavsett vem han pratar med, eller vem som pratar med honom.
det är en skön insikt.

men visst är det väl märkligt att man ändå kan njuta av att höra honom säga,
hon har fula ben eller näsa eller vad det nu kan vara.

men mest njuter man av att höra
"JAG ÄLSKAR DIG MEST I HELA VÄRLDEN"

om två veckor är vi här.
hilton hurghada resort.
sola, bada och bara ta hand om varann.
kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira våra två år ihop på..