Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter, jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?



melissa horns nya låtar är fantastiska.
igår när vi var hos oscar & sara och spelade monopol och drack vin,
så lyssnade vi på henne. hon är helt makalös med sina texter.
som här ovan, hon får en tråkig och jobbig sak som svartsjuka,
att bli skört och osäkert, men på ett vackert sätt.



jag är inte speciellt svartsjuk längre. jag tänkte på det idag.

jag var väldigt svartsjuk mot erik.
men han ljög om att han inte hade kontakt med ex fast han hade det.
och hur det hela sluta vet vi ju. med ett ex.

jag sa många gånger när svartsjukan kom upp att, om han bara visade att det var vi,
i alla lägen, så skulle inte svartsjukan finnas.
men han ville alltid bara få det till, att jag behövde göra nåt för att ta bort svartsjukan.
han behövde inte göra något.
för det satt i mitt huvud.

nu vet jag att han hade fel. svartsjukan föddes och växte pga våran relation.

kim ger mig så mycket kärlek att jag aldrig är orolig att han skulle vara med någon annan.
jag känner att han vill ha mig. bara mig.
och det är väldigt befriande, för svartsjuka är ändå något som är mest jobbigt för den som är svartsjuk.

en del kanske skulle säga att svartsjuka är ett kärleksbevis.
att jag var mer rädd att förlora erik än vad jag är att förlora kim.
kanske var jag mer RÄDD för det. rädd för att jag inte visste vem jag var utan erik.
rädd för att oron över svartsjukan hade fått mig att känna att de andra nog var bättre än jag.
och vem skulle vilja vara med mig. "erik står ju faktiskt ut med mig."
och rädd för att förlora honom därför.


nu vet jag, att utan kim, är jag fortfarande jag.
jag BEHÖVER inte kim. men jag VILL ha honom.
och jag vet att han vill ha mig.
jag behöver inte ha klumpar i magen av oro längre.
trots att jag har någon jag älskar.

så när jag hör melissa horns låt "lät du henne komma närmre"
så minns jag klumpen i magen.

och känner en sån lättnad att den inte finns där längre.

jag tar absolut inte kim för givet,
jag är medveten om att vem som helst kan vara en jävla gris.
men han gör mig så trygg att jag inte behöver måla fan på väggen.
och tills motsatsen bevisas tänker jag leva i min värld,
där kim och jag bara älskar, och vill vara med varandra.








jag älskar dig.