emmasjoberg

just nu är det svårt.

jag har haft nåt legat o grott i veckor, månader, ja till och med år. erik säger alltid att jag är bra på att skjuta upp jobbiga saker. och jag håller med honom. det är jag. men i måndags tog jag itu med den jobbiga sak jag skjutit upp så länge. och nu mår jag dåligt varje gång jag tänker på det. 

och till råga på det fick jag veta igår att erik antagligen ska ligga ute o jobba i veckorna. o det kan säkert funka, om man inte har en sambo som jobbar helg varannan vecka. vi skulle med andra ord ses varannan helg.
och jag tycker redan som det är att man får slåss om tiden med erik. för han ska vara överallt o inte missa nåt.
jag vill absolut inte att erik ska ändra på sig. jag vet att han får jobba med det som han vill nu.
och det är bra som tusan. det ska han göra.

men orkar jag leva så?

jag älskar erik över allt annat, så det har inte med det att göra. men om jag ska leva ensam till 90%, är det inte bättre att vara helt ensam då? för jag lär ju aldrig nöja mig med gå ifrån att ses varje dag till att träffa min pojkvän varannan helg. så väl känner jag mig själv.

-dina pussar smakar salt.

vi får väl se hur allt blir. just nu gråter jag bara. för allt. men så är det väl alltid. allt kommer på en gång.
på fredag får vi iaf nykeln till nya lägenheten. och i helgen kommer mamma pappa peter o eriks föräldrar o hjälper oss. då får jag prata med mamma om allt face to face. skönt.


men imorgon är det eriks födelsedag. ikväll ska vi göra smörgåstårta och imorgon ska jag inte fälla en enda tår. erik ska få den bästa födelsedagen han nånsin haft. jag har till och med bytt dag för att vara ledig o fixa o trixa:)


och som sista line,
tack malin. du är bäst!