emmasjoberg

o så var det klart.
malin var nog den bästa att ha med sig.
hon förskönade ingenting och sa åt mig att sluta sjåpa mig.
vilket faktiskt gjorde mig mindre nervös.

att pappa ringde imorse hjälpte också.
märkligt att han alltid vet när jag behöver prata med honom.
det är som att han känner det på sig.

först blev det iaf lunch på hugo med malins och mitt vanliga skvaller.
sen blev det sjukhuset och det gick bra, jag blev bemött fantastiskt bra faktiskt.
så det kändes skönt.
svimmade nästan och mitt blodtryck var högt, men det var inte så konstigt efter flera år av oro.


efteråt blev det stan. och jag handlade kanske mer än jag borde. men det tyckte jag att jag var värd.
de sa till och med på sjukan att jag skulle fira efteråt, så shopping fick det bli :)

nu ligger jag hemma o väntar på att erik ska sluta jobba o komma hem med flöt mat, det får vi också unna oss idag eftersom vi skulle ätit det i söndags men erik jobbade sent istället.

har lite ont i huvet med, är väl för att alla spänningar släppt. så får väl slappa framför tvn till erik kommer hem, o kanske slumra till en stund. han borde komma snart.. men med honom vet man aldrig...



jag har iaf fantastiska människor runt mig som hjälper mig när saker är svåra.
och när de man tror ska fånga en när man faller, inte tar emot en.
då är det skönt att vissa alltid står bakom. alltid.