emmasjoberg

du drog mej ur skuggorna du såg detta barn som jag var
men du lockar fram en best, en vålnad jag inte vill vara
men när jag faller värdelös kan du kyssa min panna ändå

är det därför jag älskar dej så?

allt vi gjort ihop, allt skratt och all gråt
som ekade mot väggarna
för många minnen för att vi nångonsin ska kunna skiljas åt.


Och trots att jag har kysst var millimeter av din hud
är det som första gången jag rör vid dig nu.
Så när vi fortsätter på färden

Är det du och jag mot världen.
I dag och alla andra dar, du och jag mot världen.
Vi är ännu kvar