emmasjoberg

jag är oftast uppe i varv o vill hinna så mycket som möjligt hela tiden.
får dåligt samvete av att göra ingenting..

men på senaste har jag verkligen försökt ta det lite lugnare,
och försökt fundera. för jag har så himla mycket jag måste bestämma mig för.

när jag flyttade från motala var planen enkel.
jag flyttade hem till mamma för att jag ville komma bort från erik så fort som möjligt.
för att slippa hitta en lägenhet i ren panik, som jag sen kanske inte skulle trivas i.
sen skulle jag, när jag kände mig redo, flytta till lkpg, och börja mitt liv där.

men på de här tre månaderna har jag hunnit fundera fram o tillbaka hundra gånger.
jag skulle vilja ut o resa, och det är ju ett guld läge att göra det nu när jag knappt har några räkningar,
och framför allt ingen hyra. men ska man resa en längre tid så måste jag spara pengar ett tag till. vilket innebär att jag kommer bo kvar här ett tag till.

och sen mitt upp i alla funderingar snirklade jag in mig med kimpan. vilket komplicerar allt lite till. på flera plan.
det var väl det sista jag hade tänkt mig. jag ville, och ansåg, att jag behövde vara själv ett tag. och framför allt att jag skulle bort från motala o allt snack. men jag skulle nog aldrig förlåta mig själv om jag inte provade mig fram med den där 102kg stora muskelpaketet till karl som är precis lika störd som jag och som konstant får mig att le. dessutom har han imponerat genom att stå upp för mig fast han inte hade behövt.
det vore ju jävligt dumt att kasta bort någon så bra bara för att man hade andra planer..


jag ser allt med andra ögon, och är så fruktansvärt glad över allt bra i mitt liv.
och så länge man lever så lär man sig.
jag har gjort misstag de senaste åren som jag aldrig kommer göra igen. 
jag är annorlunda nu. alla motgångar jag genomgått har verkligen stärkt mig.
förut såg jag det som att jag blivit svagare pga dem, men så känns det inte längre.

glädjen över att känna att jag får vara den jag är. känna att jag klarar mig själv.
den är enorm.
jag kommer in i det längsta försöka att inte göra mig beroende av en annan människa.
jag vet att det är lättare sagt än gjort.




men som sagt,
kan inte nån bara säga vad fan jag ska göra med allt ?
mamma o peter ska iaf ha all cred för att de låter mig fundera.