Jag vet vad jag behöver och jag stannar där jag är

när man träffar någon tätt inpå, efter att man fått en kniv i ryggen,
så är det svårt att släppa in den personen helt.

omedvetet, vare sig man vill eller inte, så,
är det lätt att gömma sig bakom sin rädsla. leta fel för att ha en anledning att gå. provocera för att se om det håller ändå.
 

nu är det snart 6 månader.
och när jag snubblar och slår mig så är det kim som hjälper mig upp.
han ger mig trygghet och lugn.


och det är den typen av förhållande jag längtat efter



jag älskar dig.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0