svar på tal.
nu har det gått två månader efter jul.
och alla stamkunder som klippte sig strax före jul, har hunnit komma tillbaka en gång.
jag hoppas de flesta har det iaf. för jag ooorkar inte dra samma story en gång till.
man lär ju känna vissa kunder ganska bra, och uppdaterar varann lite vid klippningarna.
så det har ju blivit en del uppdateringar om att jag numera är singel o allt det innefattar.
(ja, jag är ju så illa tvungen, för tydligen ser folk par som EN människa, och pratar om mig o erik som om vi satt ihop)
o då får jag säga "heeey, don´t go there. det är avslutat."
ja, eller nåt i den stilen.
och idag kom jag på mig själv med att säga en, faktiskt, riktigt elak sak.
när jag sagt att det var slut mellan oss sa kunden, "jaha, ska jag beklaga eller gratulera?"
-du kan gratulera.
"jaha, vad bra" fick jag som svar. och sen var det inte mer än så. vi pratade vidare om annat.
så, så enkelt var det alltså att slippa alla frågor en gång till.
inte för att jag tycker det är jobbigt att prata om,
men det blir tjatigt att dra samma story flera gånger om dagen i två månader. det förstår ni nog.
men jag kan inte förstå att jag sa så. jävligt elakt. men jag menade ju bara att jag trivs oväntat bra som singel. att det känns bra i magen. och att jag träffar nya människor som jag aldrig släppt in i mitt liv när jag var eriks flickvän. och att jag vet att jag kommer känna pirr i magen igen.
så skulle jag ju aldrig känt om jag beklagade att det tog slut?
självklart känns det som ett misslyckande, men vi trasade sönder allt under vägens lopp.
jag ångrar inget, och kommer bära med mig åren med erik för alltid.
men jag tycker livet är så mycket lättare, mer spännande och framför allt roligare nu.
men ändå.
GRATULERA?
jag förlorade ju ändå någon som stod mig väldigt nära.
så gratulera känns som ett jävligt knasigt ord.
jag skyller på kunden som droppade frågan.
