emmasjoberg

vissa människors prioriteringar gör mig så förvirrad.

när man tror att man fått fram vad man behöver, 
visat sig sårbar fast man inte alls ville, så hoppas man att det blir annorlunda.
ändå känns allt likadant.


och det får lugnet som infann sig att försvinna lika snabbt igen.
men en man ringde förut och fick mig att känna lugn.
ni vet vem.
pappa.










Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

Sen en tid tillbaka har jag tänkt såhär
Och insett att jag måste börja om
Ja jag har kämpat för en plats som passar både här och där
Men snart ska jag hitta den jag är