emmasjoberg

för varje gång man bli bränd bygger man upp en ny mur.
jag lovade mig själv att inte döma ut nya erfarenheter pga tidigare erfarenheter.
vågar man inget så vinner man inget.
och går man runt o tror att man ska bli sårad så blir man självklart det till slut.
så jag tycker man ska se positivt och ta möjligheterna när de ges.

men sen funderar jag på om jag tänker rätt, när jag hör att bästa jesper blivit bränd igen,
nu när han äntligen släppt någon nära inpå livet igen. det gör mig ledsen.

jag mår ju jättebra nu.
jag trivs med livet.
jag gillar att jobba och har härliga arbetskamrater.
jag umgås massor med mina vänner, och sätter dem framför allt igen.
jag har hittat tillbaka till mig själv. till den jag var förut.
och framför allt. jag har kul. för jag gör det JAG vill.

och hur det än är, så när man väl träffar någon som man får känslor för, så blir man sårbar.
på ett sätt lämnar man över en ganska stor makt till den andra människan.
och självklart kan det vara helt underbart att göra det. för visst är känslan att höra ihop med någon helt fantastisk!
men om man är nöjd med hur livet är just nu, är det verkligen värt att ta risken?

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt