emmasjoberg

nu är min mobil inlämnad.
troligtvis byter de hela displayen o knapparna o allt går på garantin.
sweet, för då slapp jag den utgiften.

efter att jag lämnat mobilen åkte jag till mallan.
där bjöds det på kaffe o goda muffins.
jag blir så glad av att se malin o tobbe. de är verkligen ett sånt härligt par.
blir varm inombords av att se hur lyckliga de gör varann. de är verkligen varandras bästa vänner.
jag vill också bli som dem när jag blir stor!

jag gillar verkligen att jag fungerar så bra ihop med min tjejers killar.
när stina var ihop med jesper lärde jag känna honom på djupet,
och han är än idag en god vän som jag kan vända mig till, och att vi är tajta även när stina är utanför den bilden betyder bara en sak. att vår vänskap är äkta.
och när stina sen träffade martin tänkte jag att det finns inte en chans att jag kommer bli lika frälst i honom som i jesper.
men joråå. jag hann bara träffa honom så gjorde han ett oväntat bra intryck och när jag flyttade från erik kom stina och han ner och hjälpte mig packa. martin drog på sig skinnhandskarna, fräste och undrade "var den där jävla erik var" o vips så skrattade vi mitt i all tråkighet. och att få mig att le då, det var inte alla som skulle lyckas med!
det är som med emmes robin, honom hann jag väl bara träffa en gång så skrattade vi direkt. och oftast när vi umgicks parvis så var det vi grabbar (ja, jag o robin med andra ord, för vi beter oss alltid som två grabbar när vi ses) som hängde. emme och erik var lite utanför våra skoj. och när robin och jag väl sätter igång, finns det ingen hejd på oss.
och sen jag blev tajt med mallan igen så har ju även tobbe och jag med tiden lärt känna varann. och nu skulle jag lika gärna kunna åka dit o hänga fast malin inte är hemma utan att det är nåt knepigt. tobbe o malin är som mina extra föräldrar och jag är party-singel emma, som rätt vad det är sover på deras soffa.

när jag väl hittar någon som får mig på fall ordentligt så hoppas jag att han platsar med oss alla.
en sak är säker. den här gången ska jag hitta en kille som uppskattar mina vänner lika bra som jag.
eller iaf uppskattar vad de gör för mig. för mina vänner är en stor del av mig.
precis som jag kommer uppskatta hans.


efter att jag varit hos mallan åkte jag för att möta upp maria. vi hade lite uppdateringar igen och återigen blev jag glad av allt den tjejen har att säga. hon är fantastisk och borde verkligen se det när hon ser sig i spegeln. jag trodde jag kom med världens story, och att vi skulle analysera sönder mitt liv, men allt jag fick till svar var: -emma, jag väntar på när det dåliga ska komma i det du berättar. allt låter ju helt fantastiskt. det är nog kanske så att du själv är rädd o VÄNTAR på att nåt hemskt ska komma bara för att du ska få känna att din oro är befogad. du skyddar dig själv mot nåt som inte finns.
haha. right on sister!

men jag har ett sånt jävla fantastiskt skyddsnät som ALLTID finns bakom mig.
och jag hoppas ni känner att jag är det för er också.