you don´t know what you´ve got until you´re missing it a lot.


hade en riktigt trevlig kväll igår med tjejerna i lkpg..
petter var jätteduktig, på sin spelning på l´orient.

men jag undrar om han och bandet uppskattade
att vi var sju brudar som skrek "petter petter petter" mellan varje låt.



  
  

men redan vid halv två åkte mallan o jag bussen till motala.
o sen tog vi taxi åt varsitt håll.
landade väl hos kimpan vid halv tre, tre.
och han verkade måttligt road av mig när jag hade några öl innanför västen.

nu har han iaf åkt o blir borta två veckor.
och det kan nog vara rätt bra.
för jag skulle behöva landa lite i allt som varit.
för trots att vi bestämt att ta det lugnt, så har veckan som varit, inneburit typ motsatsen.
men i vilket fall som helst är det lustigt att man kan öppna sig för någon man nyss lärt känna,
på ett sätt som man kanske inte ens kan för sina bästa vänner.
lustigt på ett bra sätt.


men allt går så jädra fort hela tiden.
jag känner att jag knappt hinner med, i mitt egna liv.
förra veckan var jävligt intensiv med jobb och allt annat runt omkring.
men som jag sa till pappa när han påpekade att jag såg sliten ut;
jag har fan inte tråkigt iaf, det är en sak som är säker!

och igår fick jag återigen höra att jag är tillbaka i mitt rätta jag igen, sen jag blev singel.
jag insåg aldrig när jag var i förhållandet med erik hur folk uppfattade allt.
men det lär aldrig hända igen. jag kommer aldrig göra mig beroende av någon igen.
för jag har ju märkt nu, att ensam är stark.
mycket starkare än jag mindes.

 
livet är härligt! och jag ska försöka njuta av varje härlig sekund som ges.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0